Vad jag funderar på är nog alla nyfikna på .. och jag kan ju säga som så att nu den senaste tiden har jag tänkt ganska mycket på min vikt och på hur stor jag faktiskt är .. och varför jag är så trött hela tiden och varför jag inte orkar eller vill göra något .. Och nu har jag kommit fram till att jag är för stor .. Jag erkänner faktiskt det för mig själv och alla andra jag trivs inte i min kropp och det har jag aldrig i hela mitt liv gjort vist vissa dagar har jag känt att jag duger väl men samtidigt hur kul är det att väga extremt mycket mer än sin sambo att väga dubbelt så mycket mer än vad sina tjej kompisar gör :/ Inte alls kul .. Att inte kunna gå in i en kläddes butik och sätta på sig en tajtare klänning utan att känna sig som en uppstoppad korv och att åka och bada med sin son utan några problem och utan att skämmas och vilja dölja sin egna kropp ..
Jag är trött på det och vist jag kanske inte ger allt jag har för att gå ner men jag har kommit till den punkten då jag inte tycker det är lönt att kämpa för det längre för man går ner sju kilo håller det i en månad sen går man upp dom igen..
Jag Malin kan inte håla min vikt :/
Alla tror att man är stor eller ja fet för att man är för lat eller för att man äter godis och pizza varje dag och folk säger sitt inte och klaga för fan gör något åt saken ..
Men hallå det säger ni som kan få på er ett par jens i normal storlek och som det sitter snyggt på ja .. Men i verkligheten så är det inte så enkelt som det låter ..
Jag är inte lat och det har jag aldrig i hela mitt liv varit vist jag kanske inte äter idealiskt men jag tycker inte det lönar sig längre jag har helt enkelt gett upp hoppet om att vara normal i min vikt gett upp hoppet om att en dag få på sig ett par jens som sitter snyggt eller att bara kunna gå på stranden utan att känna mig obekväm och tycka att folk stirrar som dom gör dom gör ju det glor som tusan .. Fast
nej inte om man håller ett barn i famnen nej för då tror dom att man har blivit sån på grund av det och det är ju inget konstigt ..
Hmm jag har varit aktiv hela mitt liv ridit och varit ute i stort sett hela dagarna som mest har jag ridit och tränat tre hästar om dagen fixat och trixat med sex boxar och varit ute från morgon till kväll ?? hmmm har jag haft anledning tillö att vara såhär stor i alla dessa år ?? NEJ ..
Jag kan gå ner men går upp lika fort igen och jag har det i generna min pappa och alla i hans släkt är stora och väger iallafall över hundra dom flesta .. på Mammas sida är inte alla så små heller och mamma som är liten nu har varit stor när hon var yngre hon med .. Så ja alla har varit stora i min familj typ ..
Jag vet inte men man pratar så ofta om vikten jag försöker att inte tänka på det men tanken av det kommer upp varje morgon när man ska klä sig och inte har några kläder nästan alls för jag har inte hittat ett nytt plagg på över sex månader och slitit ut allt som jag hade som jag trivs i .. Varje gång man ska duscha tänker jag på det åhhh tänk att få vara iallafall tjugo kila lättare och känna att man är nöjd nöjd med det man är .. Egentligen hade jag nog minst behövt gå ner sisådär ja 30 kilo MINST om inte mer för att må bra och få mer ork i min kropp ..
Den senaste tiden har jag träffat på fler och fler som har opererat sig för att kunna håla vikten och hört om många som gör det .. Och jag vet jag vet jag vet att det inte är bara något man gör bara sådär och att det är jobbigt och mycket saker som kan hända på vägen och att man måste ha minst si och så i BMI för att få göra det och att det blir si och så efter operationen jag vet allt sånt då jag har läst lite om det .. Men jag säger inte att jag ska göra det utan jag säger att jag har tankar på det och att jag vill gå till en läkare och kolla mig och se vad dom tycker och säger ..
När jag fick Leon sa hon att min vikt och min BMi är på gränsen till fetma .. Och nu ähar jag nog fetma då jag väger mer nu än jag gjorde innan jag blev med Leon :/ men men bara en tanke som jag tänker fundera vidare på och sen börja kolla lite och prata med folk om det i och med att man mår psykiskt dåligt över detta och att man i bland inte ens vill visa sig naken för sin sambo som älskar mig hela mig som jag är då börjar det bli lite för mycket och att man skäms snart över att ens gå iut överhuvudtaget när man i den ända kläddes väg man har snart är en plast säck ;) haha nej det var allt för mig jag funderar ganska mycket just nu på detta och det ska jag fortsätta att göra men jag måste göra det jag känner är bästa för mig och min familj och känna att jag mår bra i mig själv och att jag trivs i mig själv både psykiskt och fysiskt :)
Ha en bra kväll
//Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar